Inlägg 2 - Artbestämning

Ruta 1

​Hundloka eller Hundkäx 
(Anthríscus sylvéstris) 
Hundkäx är nog det namn som är vanligast att använda men jag tycker hundloka är desto finare! Man skulle kunna säga att det är den mest kända arten inom flockblommiga växter. Den växer längs med vägar, på ängsmark och kan bli upp till en och en halv meter hög. Även med denna växt har jag missat blomningen då den pågår under maj-juli. I min ruta 1 finns det endast ett enstaka exemplar av hundloka.

Åkervinda (Convólvulus arvénsis)
Åkervinda trivs såsom det hörs på namnet vid åkrar och vägkanter. Den växer längs med marken och tycker om att slingra sig kring andra växter, se bilden. Åkervinda är en vanlig växt i hela Sverige men i min ruta så förekommer endast ett par exempel. Den ingår i släktet vindeväxter och blommar under juli-augusti. Precis som med daggkåpan så finns det ensång om åkervindan från Majas alfabet. 
​

​Sumpmåra (Gálium uliginósum)
Inom måresläktet finns det ungefär 400 arter men i Sverige förekommer bara 16 stycken. Denna växte tätt och grupperat, i min ruta 1 hittade jag två sådana grupperingar som täckte ungefär 5x5 dm. Jag förmodar att detta är just sumpmåra för att den växte i den lägsta delen av rutan, som ju är ett dike och att den ligger precis bredvid en åker vilket också borde bidra till en ganska hög fuktighet i jorden.

Hundäxing (Dáctylis glomeráta)
Hundäxing är ett av Sveriges vanligaste gräs och man kan se den på nästan alla typer av ängsmark. I min ruta 1 verkar också hundäxing vara den art som har störst utbredning. Hundäxing ingår i växtsläktet med samma namn.

​Daggkåpa (Alchemílla vulgaris)
Daggkåpa finns i flera varianter och det som skiljer dem olika småarterna åt är bl a bladform och behåring på stjälkar. De är vanligt förekommande i hela Sverige; från Skåne ända upp till Norrland. De trivs i gräsmark vilket stämmer bra in på min ruta 1 som är i ett dike med mycket gräs. Eftersom jag studerat dessa i september månad så är det svårt att bestämma exakt småart då de tydligen utvecklar otypisk bladform och behåring på stjälkar under sensommaren. I Lena Anderssons Majas alfabet kan vi lyssna på sången om bokstaven D, där hon sjunger om just daggkåpan.

---

Ruta 2

​Blåbär (Vaccínium myrtíllus)
Blåbär är ett flerårigt ris som trivs bäst i skuggiga barrskogar. Den tillhör ljungsläktet och blommar i början på sommaren, mellan maj-juni. Bären blir mogna i juli-augusti men ju mer norrut de växer desto senare på året mognar de. När jag valde ut mina rutor i september månad så var blåbären perfekt mogna men inte så många, jag förmodar att de blivit plockade av människor då rutan är belägen ganska nära en promenadstig. ​

Liljekonvalj (Convallária majális)
Liljekonvalj tillhör släktet liljeväxter och är vanlig i södra och mellan Sverige. Den växer ofta i skogsbackar och tycker om när jorden är mullrik. Den blommar i maj-juni och får röd-orange bär. Jag har förstås inte fått se några blommor men knappt några bär heller. Jag hoppas inget djur varit där och smakat på dem eftersom hela liljekonvaljväxten, inklusive bären, är giftiga. 

Lingon (Vaccínium vitis-idaéa)
Lingon är, liksom blåbär, ett ris och tillhör även det ljungsläktet. Bären mognar lite senare än blåbär, i augusti-september, och det förklarar varför det inte fanns så många lingon när jag var där vid första besöket. En annan skillnad från blåbär är att bladen på lingonriset sitter kvar året om.

Väggmossa (Pleurozium schreberi)
I min ruta 2 är väggmossa relativt vanlig då den täcker en stor del av ytan vilket känns naturligt då det är en mossa som finns i rikliga mängder i de flesta skogar. Väggmossa tillhör släktet Pleurozium och har fått sitt vetenskapliga namn från en naturforskare från Tyskland som var elev till Carl von Linné. 

​Blåslav (Hypogymnia physodes)
Blåslav är en lav som gillar att växa på flera underlag såsom stenar, grenar, klippor och stenar. Man skulle kunna säga att den fungerar som ett mätinstrument som visar luftkvaliteten, är laven skrynklig och tvinvuxen betyder det att luften innehåller vissa föroreningar. Jag skulle vilja säga att den här laven visar just det förhållandet då Stabbyskogen inte ligger allt för långt bort från riksväg 55 som är högtrafikerad och bör generera till mycket avgaser i luften. Den tillhör släktet Hypogymnia. 

---