Höstterminen har swishat förbi och nu kommit till sitt slut. En hel del har hänt i mina rutor och det har varit intressant och på något sätt rogivande att se förändringen. Den påminner om att tiden faktiskt inte står stilla utan dagarna rullar på, oavsett om en tycker det går för snabbt eller för långsamt. Naturen är häftig och jag tycker det är fantastiskt att bo på ett ställe där årstiderna faktiskt skiljer sig åt och att året runt kunna beskåda skiftningarna som sker runt omkring oss. Här följer en avslutande reflektion om uppgiften NaturrutaN! 

Från september till december händer det ganska mycket ute i naturen! Jag har i mina rutor betraktat förändringen från sensommarens grönska till höstens färgexplosion och slutligen till vinterns snötäckta och frusna mark. Det häftigaste har varit att se hur klorofyllen i växterna sakta men säkert försvunnit och bytts ut mot bruna och gula toner. Och hur vissa växter tar längre tid på sig att vissna! Jag undrar vad det beror på, egentligen?
Jag tycker att uppgiften har varit rolig och lärorik. Jag har lärt mig vilka arter som växer i vilka miljöer och hur abiotiska faktorer påverkar vegetationen. Jag blev också positivt överraskad över att jag fann det ganska intressant att leta i floror och artbestämma växter! Jag antar att det har att göra med min dragning till att sortera saker =) 
Jag kan definitivt tänka mig att använda den här typen av uppgift i min framtida undervisning, men då välja att observera under ett helt år för att även ge mina elever en bild av hur det är när grönskan gör comeback på våren! Det är ju så härligt och finns inte nog med metaforer som beskriver den utvecklingen.

Och så kom det snö! Då det inte är särskilt många minusgrader i luften så kan en anta att den nog inte är här för att stanna. Men ändå är det väldigt trevligt när det första snön kommer tycker jag. Hysteri bland både barn och i trafiken! Om än av olika anledningar. Då marken var täckt av det fina vita så fick jag kika om det var något som stack upp ovanför den eller om det fanns några spännande spår i den.. 

Vad är detta? I ruta 2 fanns det tydliga spår av att en hare har skuttat förbi! Och att blåbären fortfarande sitter kvar på riset tycker jag är häftigt. Jag vågade dock inte smaka om de tappat smaken eller ej! 

Ytterligare två veckor har gått och det klassiska höstvädret har kommit igång ordentligt. Nu är det slut på indiansommaren som hållit i sig! Temperaturerna har sjunkit,  medeltemperaturen i oktober månad har legat på ca 7 grader och det har varit en och annan frostnatt. Även antalet soltimmar har minskat och det har varit ganska mulet väder med ett par regndagar och kraftig vind.

Hundäxingens stjälk står fortfarande stadigt upprätt men axet har nu skrumpnat ihop. Daggkåpan har nu börjat tappa sin gröna färg och blivit gul- och brunfläckig. Den gröna färgen kommer från ämnet klorofyll och nu under hösten bryts ämnet ner och tas upp av växten för att få ut så mycket näring som möjligt inför vintern.  När de gröna färgämnena försvinner från växter tar snabbt de gula, röda och bruna färgerna över och vi får vackra höstfärgade träd och buskar. Bilden nedan till höger visar en lönn som står lite utanför ruta 1 men som jag tyckte var så häftig med alla sina tappade löv som var knallgula med svarta prickar. Prickarna är en svamp som kallas lönntjärfläcksvamp som vanligtvis angriper lönnar på hösten. 

Blåslaven verkar inte ha förändrat utseende sedan den senaste inspektionen, vilket ju är någonting positivt då det tyder på att föroreningarna i luften ej ökat. Marken i ruta 2 pryds om än möjligt med ännu fler nedfallna löv vilka bildar ett fint mönster med både gula och bruna löv. Löv som faller till marken förmultnar förr eller senare på grund av olika nedbrytningsprocesser. Det kan vara småkryp som t ex maskar men det finns även andra mikroorganismer som hjälper till att omvandla löven till jord. Vilken tur att dessa processer finns! Annars hade kanske jordklotet svämmat över av löv! 

Det har gått drygt fyra veckor sedan första besöket i mina rutor! Vädret i Uppsala under september månad har för årstiden varit väldigt bra med lite regn och höga temperaturer, under flera dagar kunde vi mäta ända upp till 15 grader varmt! Detta har resulterat i att växtligheten i båda mina rutor blivit torrare och tappat sin gröna färg. Under de senaste två veckorna har det stundtals blåst ganska kraftigt och skyndat på processen att löven faller från träden. 

​Daggkåpa (Alchemílla vulgaris)
Daggkåpa finns i flera varianter och det som skiljer dem olika småarterna åt är bl a bladform och behåring på stjälkar. De är vanligt förekommande i hela Sverige; från Skåne ända upp till Norrland. De trivs i gräsmark vilket stämmer bra in på min ruta 1 som är i ett dike med mycket gräs. Eftersom jag studerat dessa i september månad så är det svårt att bestämma exakt småart då de tydligen utvecklar otypisk bladform och behåring på stjälkar under sensommaren. I Lena Anderssons Majas alfabet kan vi lyssna på sången om bokstaven D, där hon sjunger om just daggkåpan.

​Blåslav (Hypogymnia physodes)
Blåslav är en lav som gillar att växa på flera underlag såsom stenar, grenar, klippor och stenar. Man skulle kunna säga att den fungerar som ett mätinstrument som visar luftkvaliteten, är laven skrynklig och tvinvuxen betyder det att luften innehåller vissa föroreningar. Jag skulle vilja säga att den här laven visar just det förhållandet då Stabbyskogen inte ligger allt för långt bort från riksväg 55 som är högtrafikerad och bör generera till mycket avgaser i luften. Den tillhör släktet Hypogymnia. 

För uppgiften NaturrutaN kommer jag att under en längre period studera vegetationen på en begränsad yta ute i naturen. Planen är att jag ska besöka mina rutor minst sex gånger under höstterminen (utspritt från september till januari) och vid varje besök ska jag notera hur utvecklingen ter sig samt om enskilda växter förändras på något sätt.
Mina två rutor befinner sig båda två i Stabbyskogen, norra Luthagen. Se karta för exakt placering! Det grå fälten på kartan är berg. 

Ruta 1 ligger intill promenadstigen i ett dike. På andra sidan diket brer sig en åker ut. Ruta 1 är väldigt utsatt för både ljus och vind då det inte växer några träd i närheten och från eftermiddagen ligger ligger solen på ända fram till solnedgången. Det höga gräset får rutan att kännas som ängsmark men eftersom det också är ett dike som är beläget precis nedanför en upphöjning så förmodar jag att jorden är ganska fuktig, då regnvatten förmodligen rinner ner dit. På min första spaning såg jag även en och annan snäcka samt spindel i rutan. 

Om jag går uppför stigen som löper uppför det lilla berget som ruta 1 ligger vid foten av kommer jag till skogsdungen där ruta 2 är belägen. Den ligger alltså betydligt högre upp än ruta 1 och är dessutom mer skyddad av träd, även om solens strålar ständigt tränger sig igenom kronorna och gör platsen ganska ljus. I Stabbyskogen växer både barr- och lövträd och ruta 2 inkluderar dessutom en ung (gissningsvis) asp. Rutan ligger ett par meter från promenadstigen men den är inte helt skyddad från mänsklig påverkan då jag vet att många hundägare till exempel rastar sina hundar här. Jag förmodar att marken här är torrare än i ruta 1 men jag upptäckte dock mossa så ganska fuktig måste nog marken ändå vara. Längs med stigen upp för berget fann jag också en gigantisk ettermyrstack så dessa små rackare verkar trivas bra i den här miljön.